SkåneSporten

(26 februari) Dags att bläddra i det gamla arkivet igen. Nu går vi 30 år tillbaka i tiden till 1991, året då det åter var VM och nu i Singapore. Och där förberedelserna började tidigt för att få fram ett slagkraftigt svenskt landslag.

Men det var inte VM som till en början kom att dominera spalterna i tidningen BOWLAREN där årets första nummer hade en färgbild på förre proffsspelaren Mats Karlsson (bilden) på omslaget, än en gång vald till ”Årets bowlare” i Sverige.

Det som i början av året var mycket aktuellt var nämligen moms-frågan, den att Skatteverket hade planer på att lägga en 25-procentig skatt på bowlingen. Som inte ansågs att riktigt platsa under begreppet ”idrott”. Det skulle således bli dyrare att spela bowling, kosta mer att träna, spela seriematcher och tävlingar. Men enligt BOWLAREN hade förbundsstyrelsen redan en lösning. Eller rättare sagt, två förslag till problemets lösning.

Det första gick ut på att alla seriematcher skulle bantas från fyra till tre serier. En serie mindre skulle ju prismässigt motsvara momsen. Men det förslaget skrinlades tidigt.

I stället kom förbundsstyrelsen på den geniala idén att slopa 10:e och sista rutan i varje serie, det skulle således bara spelas nio rutor. Och med fyra serier innebar ju detta en minskning på 25 procent, motsvarande momsen. Ingen prishöjning var således nödvändig.

Det fanns förstås nackdelar. En var att det inte längre kunde bli en 300-serie, alla bowlares dröm var krossad. Nu skulle 240 poäng bli max, alla diplom fick göras om, tekniken med scoring fick ändras. Och så var man osäker på hur det skulle fungera att ha ett spel  i Sverige och ett annat internationellt.

Tidningen BOWLARENS redaktion gav i tidningen beröm till förbundsstyrelsens handlingskraft för att dessa ville hålla Sveriges bowlare skadeslösa efter en momshöjning. Men redaktionen fick också ta emot massor av insändare och telefonsamtal, från hallföreståndare, förbundskaptener och spelare som hade synpunkter. För och emot detta med nio spelrutor. Mest emot, förstås!

Det lät som ett aprilskämt trots att det var början på året…

Så, vad hände? Jo, det som var menat som ett skämt togs mycket seriöst av många, det slutade med något av en ”ursäkt” i tidningen från ansvariga på BOWLAREN, för det låg inte den minsta sanning i något av förslagen, det skulle enbart ses som ett humoristiskt inslag i vintermörkret. Men det ska framhållas att någon 25-procentig moms blev det inte, bowlingsporten betraktades nämligen av Skatteverket, tack och lov, som en idrott.

Detta i tidningen BOWLAREN för trettio år sedan…

(22 februari) Det blev 29-årige Kyle Troup som tog hem slutsegern när finalen av PBA Players Championship på söndagen avgjordes i staden Jupiter, Florida med ett förstapris på 250.000 dollar, i dagens växlingskurs drygt 2,6 miljoner svenska kronor.

Kyle Troup är grabben med det synnerligen yviga, burriga håret och med de annorlunda och färgglada kläderna, han spelar med s.k. ”dubbelfattning” och vann för övrigt ”Lucky Larsen Master” när den andra upplagan spelades på Baltiska Hallen i Malmö 2018 då han finalbesegrade Jason Belmonte (248-232). Han har också vunnit lagtävlingar på den amerikanska proffstouren tillsammans med Jesper Svensson.

Finalfältet i Jupiter innehöll de fem spelare som vunnit regionsfinalerna, Kyle Troup hade bästa snitt från dessa och stod därmed överst på ”stegen”. I den helt avgörande matchen besegrade han Dick Allen, som slog ut Jesper Svensson i regionsfinalen, och med 257 mot 212 kammade Kyle Troup hem förstapriset och blev miljonär på kuppen.

- Där ser man vad hårt arbete betyder, jag kände hela tiden förtroende för sättet jag spelade på och var aldrig orolig, förklarade Kyle i en intervju för PBA.

Dick Allen förlorade finalen och fick 130.000 dollar, Francois Lavoie var trea (80.000 dollar), Tom Smallwood fyra (60.000 dollar) medan Anthony Simonsen fick 50.000 dollar för sin femteplats. Hela stegfinalen finns för övrigt på YOU TUBE och även på den (klicka) här länken.

Bowlinghallen i Höganäs är i ekonomisk kris. Nu har klubbarna i hallen meddelat
kommunen att dess fortsatta existens är hotad. Bilden från en seriematch mellan
Höganäs-1 och Höör-1. (Foto: Håkan Andersson)

(20 februari) Konkurser, stängda hallar, permittering av personal. Bowlinghallarna runt om i Sverige bokstavligt talat blöder ekonomiskt på grund av rådande Corona-pandemin genom att det inte förekommer vare sig seriespel eller tävlingar, många klubbar har ställt in sin träning.

En av de skånska bowlinghallar vars fortsatta existens är i fara är den i Höganäs, detta enligt en artikel i HD (Helsingborgs Dagblad) av reportern Sebastian Rönström.

I slutet av förra månaden skickade klubbarna Höganäs BC, BK Gamsen och BK Veteranerna en skrivelse till kultur- och fritidsförvaltningen där man förklarade sin oro över hallens utsatta situation, bl.a. släpar man efter med hyran till kommunen som är fastighetsägare. Nu vädjar man om ekonomisk hjälp för att kunna överleva.

Höganäs kommun har genom teknik- och fastighetsförvaltningen beviljat anstånd med hyran, men vill ha besked inom vilken tid skulden kan betalas. Men någon återbetalningsplan har bowlinghallen inte kunnat presentera ännu.

Avsaknaden av seriespel sedan i fjol innebär ett stort intäktsbortfall och hallföreståndaren Mattias Möller (bilden till höger), som även driver hallen i Klippan, är pessimistisk, inte minst med tanke på att seriespelet inte kommer i gång igen:

- Då är det svårt att motivera sig när man har en dagskassa på 250-350 kronor och har jobbat tio-elva timmar…

I intervjun i HD berättar Mattias Möller att Höganäs Bowling ansökt om korttidspermittering från den 1 december:

- Vi jobbar efter permitteringstimmar och betalar ut fulla löner samt sociala avgifter, men har ej fått någon hjälp från staten ännu. Vad vi fått reda på är att det kan dröja upp till åtta veckor.

Enligt HD är Mattias Möller orolig för att konsekvensen av intäktsbortfallet kan bli att hallen tvingas lägga ner.

- Nu har det kommit till en situation där jag tappat hoppet lite, även om vi gör allt vi kan för att överleva, säger Mattias Möller till HD.

Bowlinghallen har i dag erhållit en 50-procentig subvention på månadshyran. Men några planer på att efterskänka hyran har inte Höganäs kommun, där är det enligt fritidschefen Anneli Sjöberg likställighetsprincipen som gäller.

Fotnot: Bowlinghallen i Höganäs utsågs i april 2018 till ”Bowlarnas favorithall i Sverige” via en riksomfattande omröstning på nätet arrangerad av Svenska Hallägarföreningen. Då med motiveringen ”Fantastisk service, utmärkta sportsliga förhållanden och en genuint engagerad och omtänksam personal”.

Inget seriespel för pensionärerna, ej heller på nationella nivå. Nu är det
också stopp för tävlingsarrangemang för att kompensera detta. Bilden från
seriematch mellan Hässleholm-1 och Eslöv-1 (Foto: Håkan Andersson)

(19 februari) Inget seriespel, inga tävlingar!

Det är innebörden av det beslut som togs vid den extra förbundsstämman i veckan med Svenska Bowlingförbundet och med representanter från samtliga bowlingdistrikt i landet. Då var Skånes Bowlingförbunds representant ende deltagare som röstade för att seriespelet på nationell nivå skulle återupptas. Övriga röstade för ett avslut redan nu på säsongen 2020-2021.

- Ett märkligt beslut från Skånes sida, men jag vill inte spekulera i varför, säger Mikael Wegner, hallföreståndare för Turbanhallen i Hässleholm i en kommentar till Skånska Dagbladet på fredagen.

Skåne tillhör de distrikt som har flest klubbar i det nationella seriespelet och därmed också hög andel spelarlicenser, men man har inte gett någon som helst förklaring på sin hemsida till sitt ställningstagande vid förbundsmötet.

På fredagen kom däremot Peter Hodor, generalsekreterare i Svenska Bowlingförbundet, med ett klargörande på www.swebowl.se kring detta med seriespel och tävlingar, detta via ett utskick till samtliga föreningar och distrikt i Sverige. Det har nämligen visat sig att många hallar avser att arrangera tävlingar som kompensation för uteblivna seriematcher.

Så här skriver Peter Hodor:

-Vi på Svenska Bowlingförbundet har efter det beslutet fått till oss, att det planeras att starta upp tävlingar runt om i landet och jag vill förtydliga att ingenting har förändrats vad gäller rekommendationerna att tävla. För alla födda 2004 eller tidigare är det fortfarande inte tillåtet att anordna eller delta i tävlingsverksamhet och det handlar om att inte driva ytterligare smittspridning i landet. Det har inte förändrats i och med beslutet om att avsluta den nationella serien, snarare tvärtom.

Under innevarande säsong har samtliga tävlingar ställts in på grund av Corona-pandemin, bland dem internationella arrangemang i Stockholm, Mora och Markaryd. Och tanken var att dessa skulle genomföras under våren i april-maj. Men så blir det inte, det  blir tidigast nästa säsong 2021-2022.

I utskicket säger Peter Hodor avslutningsvis:

- Jag förstår verkligen att alla är trötta på att inte få tävla och framförallt att bowlinghallarna lider svårt ekonomiskt. Men det betyder inte att vi kan runda systemet då det från Folkhälsomyndigheten, Riksidrottsförbundet och Svenska Bowlingförbundet föreligger en tydlig linje om att vi inte får bedriva tävlingsverksamhet.

(17 februari) Det blir inget spel i de nationella bowlingserierna, säsongen 2020-2021 är avslutad!

Tävlingskommittén inom Svenska Bowlingförbundet hade inför tisdagens extra förbundsmöte presenterat tre olika scenarier för en fortsättning av det seriespel som på grund av Corona-pandemin avbröts i oktober-november 2020 och att seriespelet skulle återupptas så snart det var möjligt.

Men bara ett distrikt ställde sig bakom detta förslag, det var bara Skånes Bowlingförbund som ville ha en återstart så snart detta var möjligt, allt medan övriga distrikt i Sverige var emot och de byggde detta på enkäter och förfrågningar ute bland sina klubbar. Det var således en klar majoritet för att avsluta och sätta punkt för 2020-2021 redan nu och att inte räkna vare sig upp- eller nedflyttningar efter de omgångar som klubbarna hann spela i höstas. Så blev också förbundsmötets beslut, detta enligt en artikel på Swebowls hemsida.

Nu hoppas Bowlingförbundet liksom klubbarna att det ska kunna bli spel i höst till seriesäsongen 2021-2022 med helt nya serier, förutsatt att lagar, bestämmelser och restriktioner tillåter detta. För landets drygt 250 bowlinghallar blir det fortsatt mycket kärva ekonomiska tider eftersom seriespelet är själva navet i den svenska bowlingen

(15 februari) Det blir inget finalspel för Jesper Svensson från Team Pergamon i proffstävlingen ”PBA Players Championships” i USA. I den femte och sista regionstävlingen var Jesper toppseedad men förlorade den helt avgörande serien mot Dick Allen med 255 poäng mot 277, fick för andraplatsen 15.000 dollar.

Dick Allen vann ”stegen” i Jupiter Bowling i Florida på söndagen efter att ha besegrat Tom Dougherty (269-268)), Ryan Ciminelli (258-253), Cristian Azcona (278-258) och därefter Jesper Svensson (277-255) och med totalt 1082 poäng på sina fyra serier snittade Allen otroliga 270 poäng. Han är nu en av fem i slutfinalen kommande söndag där 250.000 dollar väntar på segraren. Övriga i finalen är Tom Smallwood, Francoie Lavoie, Anthony Simonsen och Kyle Troup.

Samtliga fyra matcher med den helt avgörande i stegfinalen med Jesper Svensson kan ses på följande länk via YOU TUBE: https://youtu.be/wEiv__jQikg

(12 februari) Inget seriespel, inga tävlingar, alla arrangemang i Europatouren är inställda Det är mycket som går på sparlåga inom bowlingsporten på grund av rådande Corona-pandemi.

Men ”over there” i USA är det fortsatt spel på proffstouren där alla spelar med munskydd och just nu avgörs herrarnas PBA Players Championships, en av de mest prestigefyllda under säsongen och som i år spelas under nya förutsättningar. Via kvalspel i fem regioner kommer vinnarna att mötas i en final den 21 februari och då med ett förstapris på 250.000 dollar. Och en av segrarna i regionsfinalerna var Jesper Svensson från Vimmerby som är förstaseedad i semifinalerna den 14 februari. Vinner han den matchen är han i slutfinal och spelar om förstapriset.

Mycket bowling finns att titta på i YOU TUBE och här har Skånesporten plockat ut två mycket sevärda avgörande från regionsfinalerna PBA Players, två stegfinaler som innehåller bl.a. en 300-serie och ett avgörande som slutar 268-265. Titta, njut och bli inspirerad genom at klicka på länkarna WES MALOTT respektive CHRIS VIA.

(9 februari) För snart 100 år, den 22 mars 1922, kom det första exemplaret av tidningen BOWLAREN, tidskriften som därefter gavs ut fram till 2004. Alla dessa år finns nu att läsa digitalt liksom tidningen under de nya namn den fick fram till 2008 då ekonomin satte stopp för ytterligare utgivningar. Och det handlar om nästan 34 000 sidor i ett PDF-format där svensk bowling dokumenterats.

Alla årgångar och sidor finns på tre DVD-skivor, det är fantastisk läsning för alla som är intresserade av bowling, av resultat, siffror, tabeller, intervjuer, krönikor m.m. Arkivet kan för övrigt också nås via förstasidan (annons nederst till höger) på förbundets hemsida www.swebowl.se

Skånesporten har fortsatt att bläddra lite i årgångarna, här nedan presenteras två artiklar med lite av det som hände för femtio år sedan, från ett händelserikt 1971 som bl.a. innehöll ett VM, med text och bilder hämtade ur den 50:e årgången av tidningen.

I dag finns inte BOWLAREN kvar, ej heller dess ”uppföljare” med olika former av magasin. Men digitalt kan vi ta oss tillbaka nästan hundra år…

Medaljtrion i stora SM 1971, fr.v. silvermedaljören Ewe Persson
(Helsingborg), segraren Hans Andersson (Stockholm) och trean
Leif Nilsson (Stockholm). (Foto från Bowlaren 1971)

(9 februari) 1971 var året då svensk bowling gick på ”högvarv”. Aldrig förr hade intresset för bowling med seriespel och tävlingar varit större. Varenda liten tävling i bowlingriket Sverige var i stort fulltecknad, det var rekord i antalet licenser, aldrig förr hade så många anmält sig till någon av SM-tävlingarna.

Svensk bowling sågs gå mot en framtid ljusare än ljus, 1971 skulle man skörda framgångarna av allt detta via medaljer i stundande VM (artikel nedan).

För skånskt vidkommande handlade det mycket om att få upp fler lag i högsta serien, som då var division-1 allsvenskan södra. Och när seriespelet avslutades i april 1971 kunde man konstatera att BK Rollers från Lund och inte favorittippade BK Elbogen nästa säsong gör BK Stenbocken från Helsingborg sällskap som Skånes främsta lag på högsta nivå. Det var verkligen ”tryck” i bowlingen i Lund, inte minst sedan BK Flinta tagit en ny serieseger, den femte på sex år och fortsatt avancera i det då ganska så krångliga skånska seriesystemet.

Och på tal om SM…

Inte mindre än 6 150 spelare från Kiruna till Ystad var anmälda till årets SM-tävlingar, flest till B-SM som skulle avgöras i Norrköping med över 3200 deltagare. Därtill kom stora SM (för A- och B-klassare) i Valhallahallen, Göteborg, dam-SM i Skövde och junior-SM. Och där det pratas höga deltagarantal ska nämnas att DM (skånska mästerskapet) det året samlade 480 startande i VM-hallen. Jo, det var uppåt i svensk bowling!

Här är lite av det som timade för 50 år sedan och då med skånska förtecken. Året är 1971:

I april bildades damklubben Spader Dam av sex damer som tidigare spelat för IFK Helsingborg,

Skåneförbundet uppvaktade förbundet med en begäran om utökning av platserna i division 2 och 3 eftersom man ansåg det tog för lång tid för en klubb att ta sig uppåt i seriesystemet,

Ewe Persson i BK Stenbocken, hallföreståndare för Bjuvs 4-banorshall, tog silver i SM i Göteborg. Vann gjorde Hans Andersson, Pin Club (Stockholm), som tog 32:a och sista finalplatsen och som gick upp till förstaplatsen och som vinnare efter 1696 poäng i finalen. SM spelades då sammanlagt med 8 serier kval och dito i finalen,

Tyringe invigde 4-banorshallen i Tyrs Hov, Olofström välkomnade till en 6-banorshall och Landskrona sökte ”driftig hallchef” till 16-banorshallen i centrum,

Skåneförbundet var emot förslaget om en allsvensk damserie. I en kommentar hette det ”att vi är hemmafruar och det skulle betyda stora problem vid långa bortamatcher med resor och uppehälle, vi är inte mogna för detta ännu”.

Pilgårdens bowlinghall i Malmö slog igen efter 28 år. Där arrangerades SM-tävlingar 1945, 1949 och 1953, men konkurrens från främst VM-hallen blev för mycket.

18-årige Christer Johannesson från BK Elbogen och Gun-Britt Persson , SBC/Malmö vann invigningstävlingen i Staffanstorps 8-banorshall och Werner Ley, BK Fighters tog hem motsvarande i Örkelljungas nya 4-banorshall,

Det skånska förbundet kunde 1971 räkna in rekordartade 4659 licensierade spelare från 244 klubbar, 4020 herrar och 639 damer,

Karin Frost från Friska Viljor i Perstorp satte svenskt rekord med 1652 poäng på åtta serier vid en tävling i Perstorp men fick det underkänt eftersom rekord inte godkänns på mer än maximalt fyra serier i en 4-banorshall,

Slutligen något kring det stora intresset för tävlingsspel som rådde under året. I en annons i tidningen BOWLAREN stod att läsa, att BK Dagonatt i Malmberget den 5-7 mars arrangerade en internationell bowlingtävling över 8 serier, startavgiften var 27 kronor och 50 öre och vinnaren belönades med en fiskeresa med flyg till sjön Tjuonajokk. Det lär enligt tidningen ha blivit fulltecknat på mindre än en timme av fisketokiga norrländska bowlare. Tala om ett mycket annorlunda förstapris…

Våren 1971 stod det här gänget från BK Rollers i Lund som seriesegrare i
division 2 och tog steget upp i division 1-södra, då landets högsta bowlingserie
söder om Stockholm. (Foto från BOWLAREN 1971)

Den specialbyggda bowlinghallen i Milwaukee, 18 AMF-banor till
vänster där herrarna spelade, 12 banor Brunswick till höger
där damernas mästerskap avgjordes. (Foto ur Bowlaren 1971)

(9 februari) 1971 var det åter VM-dags, de sjunde mästerskapen skulle det här året avgöras i miljonstaden Milwaukee vid Lake Michigan i staten Wisconsin, USA.

Och när amerikanarna nu fick arrangörskapet så sparade de inte på något. Vare sig när det gällde själva bowlinghallen eller att se till att visa sitt enorma kunnande och skicklighet på banorna och prestera när det verkligen gällde som mest.

Liksom i tidigare VM var förväntningarna på det svenska herr- och damlaget stora, alla förberedelser hade fungerat perfekt, testmatcher och vänskapliga landskamper hade gett besked om vilka nio herrar och sex damer som fick dra på sig landslagströjan. Den 16 augusti gick flyget från Kastrup med två skånska spelare i truppen, Bengt Åberg (Stenbocken) och Barbro Lindberg (Bowlita), därtill med en nyinflyttad skåning i Inga-Britt Werner som lämnat BK Myggan i Piteå för spel i Malmö och Bowlita. Och i herrlaget fanns 28-årige Bo Holmberg (AIK) som senare kom att spela någon säsong för BK Grabbers i Eslöv där brorsan Jan var hallföreståndare

Milwaukee tog emot spelare och ledare från 38 nationer, man gjorde det i en specialbyggd pelarfri bowlinghall med totalt 28 banor, 16 banor av AMF för herrarna, 12 av märket Brunswick där damernas mästerskap skulle spelas. Och på läktaren fanns det plats för 5.000 åskådare, det var fullsatt varje dag av de åtta som tävlingarna pågick och totalt räknade arrangörerna in 30 406 åskådare. Och när mästerskapet var över monterades hallen ner.

Och de fick se en amerikansk uppvisning framför allt på herrsidan där Ed Luther var helt suverän och snittade 213 på sina 24 serier till en överlägsen triumf. Svenskarna? Bara två spelare fick vara med i slutfinalen, Henry Sundström (Viking) tog plats 18 med ett snitt på 201 poäng, Gaston Friman (AIK) var nummer 31. Någon svensk finalist var det inte bland damerna där VM-titeln hamnande i Puerto Rico genom 21-åriga Ashlie Gonzales.

USA blev inte oväntat bästa nation, herrarna och damerna spelade hem 15 av de 24 guldmedaljer som delades ut, i ett mästerskap där det spelades både ”amerikanskt” och ”europeiskt” på vissa distanser. Sverige blev helt utan medalj även i detta VM efter en insats där det stod klart att det fanns mycket att rätta till. Kanske inte fiasko, men bra nära.

Så här tyckte förbundsordföranden Arne Tysén i tidningen Bowlaren:

- Vi har alltid höga krav på våra landslagsspelare, så även den här gången. Medalj var målsättningen men så blev det inte. Herrarna insats var så där, damerna var lite för tama i både spel och humör…

VM 1971 satte således inget speciellt avtryck i svensk bowling, nu siktade man fram mot nästa mästerskap som skulle hållas i England. Och tills dess skulle kanske förbundet ha hörsammat önskemålet om att anställa en amerikansk tränare. Våra egna räckte tydligen inte till.

- Ska ni hänga med i utvecklingen är det en förutsättning att ni skaffar en tränare från Amerikan, förklarade legenden Don Carter i en intervju i Bowlaren. Med adress Sverige!